jööses vad jag är trött på allt omkring mig,m det verkar som om alla bara går på något slags jävla batteri som bara fortsätter att gå utan att stanna upp och se vad som h'änder omkring en. så är det.

jag önskar att folk kunde se allt som händer och inte bara vara lite snäll när tv 4 visar en fassargala åt jordens alla barn. jag har ingenting mot andra barn får det men jag har fått veta saker i dag som får mig att vilja lägg mig ner på govlet och bara kippa efter luft som någon hade slitit all min livskraft ur mina lungor och stampat på det.

jag undrar hur barn har det som faktiskt har någon att lita på? jag vet inte. jag vet ärligt inte. jag avundas de som har haft en bra barndom och önskar ingen de som jag har fått gått igenom, ingen inte ens mina värsta fiender. för det finns inget som slår känslan att vara hjälplös, att vara sdjälv, att vara utlämmad i en värld där de stor puttar fram en till avrättnigsbordet för att rädda sitt eget skinn. gud vad jag fruktade att vara själv i den stiora världen när jag var liten utan att veta vad jag skulle göra för att skydda mig själv och den jag håller närmast mot vad vi höll på att bli krossade i mot.

jag önskar någon kunde sett vad som hände, att någon kunde se att redan då karvades mitt inre ut och blev spillror under de klippor man blev knuffad mot, jag önksar att någon hade vetat hur det var att vara hels själv. jag önskar jag visste hur det var att ha en pappa.

i bland önksar jag att jag aldrig blivigt född. det önskar han nog oxå om mig. förlåt för att jag föddes, förlåt att jag förstörde din värld, förlåt för att jag försökte göra allt för att du skulle tycka om mig som alla pappor normalt ska göra atomatiskt, förlåt mig för att jag försökte göra dig stolt gång på gång. det var en jävla misstag som jag inte tänker göra om. var lugn, jag skriver inte om DIN fucking kuk familj, behåll den jäveln! En dag kommer ni alla att inse att ni inte är ett dugg bättre. inte ett DUGG bättre.

luften kommer tillbaka, vart tog alla år vägen? varför slutade jag inte när jag såg att du bara såg din egen smärta, varöfr slutade jag inte att vara duktigt och vara så jävla bra redan när allt bara hanlade om dig? nej förebrå dig inte! jag som var liten skulle sett på direkten att du hade gått i mot din instinkt och i ställlet för att skydda oss vända din rygg och lät din kalla skugga låta oss frysa ändå in i märgen. tog allt vårt soljus och använde det själv. jag önskar inget barn det jag har varit med om. jag är inte den enda. jag vet det. men jag vet även att ingen förstår oss, bara vi, oss maskrosbarn vet hur det är och ingen, verkligen ingen hur välmenade de än är kommer att förstå vad det är som sitter på en själ. ingen.

för jag. jag är en maskrosbarn.