sitter och kör min ''sad'''-lista för fulla muggar då jag de senaste dagarna hängivet mig åt the hunger games serien, allså det slutar ju som jag vill( jag ska försöka att inte spoila, jag lovar... typ) men ändå kan jag inte skaka känslan av att något är fel.

en gnagande känsla, precis bakom lungorna, bakom allt, långt därinne -  som ett pulserande,  högre än mitt hjärta.

det var då jag insåg det, hur det inte var böckerna som det var fel på -  det var mig.

oh oh oh, nu kan vi gotta oss i saras huvud över de saker som snurrar runt men i sanningen och säga så är det nog ingenting jag tänker dela här. inte  det värsta sakerna iaf.

låt oss bara säga, jag är komplicerad, precis som de flesta.

men jag måste ju bara få promota böckerna, eng eller svenska så är de ju superb!

bästa bokserien jag någonsin läst, och jag mina damer och herrar -  har läst mkt i mina dagar.

puss

om någon skulle vara nära mig för bara ett par minuter sedan skulle de mer eller  mindre fått en hjärtattack då jag på 12 kapitel av the hunger games - catching fire då jag mer eller mindre hoppade hur soffan och skrek högt av förvåning.

ah, jag älskar min egen inlevelse i böcker, när man skrattar gåter och försöker att få luft.

därför kan jag inte läsa på offentliga platser, tex bussen liknande(förutom faktumet att jag skulle kräkas lugorna urmig) så kan jag verkligen inte hjälpa det, utan att ens tänka på det så kan jag sitta och fnissa åt något på bussen eller när jag går, jag leer vanligvist inte bland folk -  när jag är själv men det är mer eller mindre för att det bubblar så  mkt av allt jag känner innombords för att det ska vara okej för det att vara en offentlig utåtrikting, iaf i detta land.

nä, även fast jag lovade mig själv att sluta läsa, och hoppas att hon väljer Peeta så vet jag att inget av det kommer att hålla. haha

puss

ja det blir jag, efter en lång väntan, som beror mer eller mindre av mig själv så har jag slukat the hunger games -  och, ja.

bloody awsome!

spolier -

är det bara jag som tycker att det är mer en krigsskildring än en så-kallad-twillight/blabla/blabla-efterapning, i guess people who say that are just too stupid to see the bigger picture.

annars  - awsome<3

känner mig faktiskt fruktansvärt irriterad, över saker jag vet att jag inte har skuld i, som inte är av min hand eller  mun eller ens i mitt intresse helt enkelt, intressant bara att se folk sjunka så pass lågt att man börjar fundera över om man ens orkar vara nedlåtande överhuvudtaget -  för att på insidan, längre in, så betyder det ingenting.

jag har olika sätt att se på människor, dem som gör sig värda av min respekt, och dem som inte gör det.

välj själv vilken du vill vara.

puss