sara  -  en lipsill i natten.

jag flippade planlöst omkring, som man gör när man legat sjuk i sex dagar och fann kanalerna mer tråkig för varje blip, men då upptäcker jag denna film, en film som många tyckt att jag varit knäpp över att inte vilja se eller aldrig sett så jag tänker what the hell, med lite tur så fördriver jag tiden iaf.

en kvart senare.

mina snytpapper får tjäna till att torka bort de återkommande tårarna som strömmar ner för mina oförberedda kinder, jag hade tänkt att slöa, inte gå igenom en känslomässig storm då jag slog på något som skrek romantik över det men icke.

45 min senare.

jag har lugnat ner mig lite, skrattar lite åt båt-scenen och irriterar mig på att mannen hon träffar spelar pappa till huvudrollerna i min favoritserie supernatural och funderar på om det är dags att koka nytt te för den fjortonde gången i dag.

2 timmar senare

då var det kört igen, jäkla irlänska landsbyggd, jäkla underbara manus författare, jäkla Hillary Swank och Gerard Butler, känner mig utorkad efter den åttonde gråtanfallet och känner mig trött, jag sov vid halv tio i går men jag vägrar att ge upp nu när jag dragit mig igenom filmen, jag ska se slutet!

2 ½ timme senare.

holy cow, slutet var bra okej okej kanske mer, men ärligt talat om jag var Holly, hade jag nog bara gjort lidande kort och satt en colt i munnen, så romantisk är jag!:D

(smaken av sarkasm sitter i hoppas jag, men seriöst.. eller?)

puss