insåg att jag sjunger igen, har efter en smula klagan från robert om att jag varit tyst länge börjat igen, lite skumt från början, när det en gång varit som att andas för mig, men nu är det i gång igen, jag kanske inte tänker göra det på beställning men när jag går och sjunger/skriker med i undo med sanna nielsen, yes jag står för det att jag lyssnar på den haha så vet man att jag är på rätt spår.

känts som att jag varit så säker på vad min framtid var, att jag var tvungen att bara fokusera på den, visst det hade säkert slutat bra det med det säger jag ingenting om men det känns lugnare nu ,mindre hets och mer som jag vill leva, ärligt talat jag orkar inte ens tänka på att gå ut nuförtiden tex, blir svimfärdig bara av tanken att trängas med främligar(som gärna inte håller händerna borta heller) på ett knöckat dansgolv. jag hade min tid. och jag är glad för den tiden, men den är över nu, och det är helt okej.

tre låtar som jag sjunger hela tiden, personligen tror jag det är en reflektion över mitt egna år, hur kaositiskt det startat, med mer tårar smärta och kyla än vad jag mött i hela mitt liv till där jag sitter nu, hur mkt kärlek jag känner för mannen jag får vakna vid varje dag och är det sista jag ser innan jag somnar.

i am a lucky woman.

miley cyrus - wrecking ball

idina medezel - im not that girl (wicked)

sanna nielsen - undo

men det är som titeln säger, jag föddes inte för rosor och pärlor skulle falla runtomkring mig(även om de är ironiskt nog mina favoriter båda två), jag har fått kämpa på ett eller annat sätt sedan barnsben och det är i slutändan vad som har gjort mig som jag är i dag.

lite starkare, lite hårdare, lite tuffare, och numera vet jag för ett faktum, nästa man som lägger sin hand på mig oavsett vem det än är, kommer jag att knäcka näsbenet på.