två gånger har jag varit med om exat samma sak.

- morfar är död.

en enkel mening, så jävla mkt sorg.

hur två saker med exat samma mening kan hända under mitt ännu korta liv förstår jag faktiskt inte, någon som skakar sömmnen ur dig och säger den menigen.

I natt ringde min mamma upprörd med orden att min morfar blivigt överkörd, benen krossade och en massa blod förlorad, en smitningsolycka.

två minuter senare stannade hans hjärta och livet som han haft i 64 år var över.

någon som hade kunnat räddat hans liv genom att inte gå in i bilen onykter och stannat för att se vad som hänt.

men det gjorde inte denna människan, och min morfar fick betala priset.

Bill Lindblom

64 år

ingen förtjänat ödet han fick,

att bli överkörd och lämmnad i mörkret, i kylan.

hjälplös hela vägen mot döden.

saknad och älskad

men aldrig glömd

<3

 

lisa

17 januari 2010 23:05

beklagar verkligen sorgen.
det är sånt där som aldrig får hända

 

Stefanie

18 januari 2010 00:46

Finns inga ord...

http://konserverat.blogg.se

 

pinch

4 februari 2010 22:24

Jag beklagar sorgen :( RIP. det skulle så lätt inte kunnat hända.

http://pinch.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag känner mig så otroligt ensam utan min fina fästman att komma hem till efter jobbet, men jag vet att han älskar hålla på med militären så jag antar att det som gör han lycklig gör mig lycklig. helt otroligt att vi har klarat ett helt år och en m...

Wow vad jag inte alls bryr mig om att lisa holm är död. Finns 5 minnes grupper! 5! Lol som hon kan se dem liggandes på bårbordet. Jag blir äcklad av att se folk som försöker få pk poäng av någons död. För lets face it, unga människor dör en hemsk d...

tja så jag testar saker, kollar på hockey spelar carrie underwood för mig sj och njuter av att börja kunna andas igen efter två veckors förkylning. fundera lite på varför så få gillar country, kanske för att de är så gammaldags för de flesta, tr...

egentligen så handlar det inte alls om att jag inte har lust, det är mer om att jag är övertygad om att jag en dag kommer säga något orespektfullt/sant (alla gånger sant, c'mon its me) mot någon som är i min omgivning. faktiskt så kliar det litegra...

insåg att jag sjunger igen, har efter en smula klagan från robert om att jag varit tyst länge börjat igen, lite skumt från början, när det en gång varit som att andas för mig, men nu är det i gång igen, jag kanske inte tänker göra det på beställning ...