ja, jag lade den på sneden med flit jag kallar den - La Härnösand in La Maj by Sara

När jag var mindre brukade jag hitta på allt möjligt i mitt huvud, en sagovärld i ett träd, sammankomsten av kråkor som plotterade mot mänskligheten eller helt enkelt bara stirra på molnen som hade sådana underliga former.

jag vet, det kallas att vara barn.

en del av mig längtar faktiskt tillbaka, det vad man nu kan kalla smått ironiska i det hela är nog att när jag var medlem i denna värld så ville jag ingenting annat än att bli vuxen så att ingen kunde bestämma över mig.

nog för att ingen har bestämt över mig sedan jag var åtta år så jag antar att min önskan slog in?

satt bara och funderade på det, varför kan man aldrig få båda bra sidor av saken att vara vuxen och att vara barn, måste man jämt ha en mörk sida av livet?

okej okej, jag skulle vilja säga såhär, i vårat samhälle(som kommer att rasa likt alla andra civilisationer och ersättas om nu vi inte dvs dödar planeten först) så är att vara vuxen att ta ansvar, så hela grejen är allså, tar du inte ansvar är du inte vuxen?

en del av mig skriker känner jag, NEJ! allvarligt, måste man alltid göra det rätta?

jag personligen är så trött på att göra det rätta och ta ansvar( --> se parti om att ingen bestämt över mig sedan åtta)

om jag nu drar till kandada och aldrig mer hör av mig igen? är det ansvarslöst?

ja.

är det förvänat att jag ska vara ansvarsfull bara för att jag är så kallad vuxen?

antagligen.

då säger jag bara.

bite me, jag är gärna ovuxen ett bra tag till med allt som tillhör, jag har gott om tid att bli del av ett fruktansvärt tråkigt system som man måste vara med i vare sig man vill det eller inte.

så det så.

puss