yes, helt rätt, i natt blir det funderingar, fast inte så långa, fick en liten(enorm)knäpp på näsan för ett par timmar sedan då jag tröttnat på tvpelet ( ja, jag spelar sånt, lev med det, Ill kick your ass any day!) och slog över till svt och såg slutet på ''gazas tårar''........

två saker är jag nu tvärsäker på just nu.

1. religon = död,krig och allt annat som finns, sen den biten som ska vara bra med det hela inte väger tillbaka vågskålen i  mina ögon, om jag var typ gud skulle jag bara köra syndafloden och skita i arken.

2. om du inte befinner dig i ett rasande krig, så har du det bra, håll käften och ta en ipren om det gör ont i huvudet, du har det tillräckligt bra för att gnälla på att ditt liv skulle suga.

3 små pojkar, rummet solkigt, människor står runt omkring, uprörda, skriker. en kvinna kysser frenetiskt pannan på den äldsta, en femårig pojke med vidöppna bruna ögon som stirrar tomt ut, hålet i hans bröstkorg ser ut som ett brännmärke, inget mer, ändå är det allt som behövs, en kula.

en kula för att aldig mer le, en kula för att aldrig mer leka, lära sig eller växa upp.

gud vare dem nådiga ekar genom rösterna, hur mkt nåd de än får av gud så gav inte israe de isreliska soldaterna det, den minsta på bara två år, hans nåd glömdes bort då kulan trängde igenom hans bakhuvud, en avrättning, och allt i namet av gud.

jag vet, det är upprörande, och jag hoppas att du blir upprörd av rätt anledning, att någon ansåg sig ha rätten att avrätta ett liv som knappt börjat, inte för att jag kritiserat religonen som är oljan på elden.

jag borde skrika, gråta, vara förbannad, men allt som kommer igenom mitt huvud är pojkens ögon, de vackra ögonen som inte längre levde, vad de kunnat bli, kloka, envisa, hemlighetsfulla....

vi kommer aldrig att veta, ingen av oss