tack gode gud, i dag när jag vaknade så fanns det faktiskt hopp för att jag inte ska behöva gå omkring som en sjuklingh hela mitt liv då jag kände mig så pass bra att jag kunde äta en rågmacka på egen risk utan att det strävade i mot.

såg att jag äntligen hade fått min reservation på Breaking Dawn på biblioteket.

min första tanke var. hahahahhaha.

det var typ 4 månader sedan jag kom in och frågade efter den, jag läser ut twillight böcker på max ett par timmar ( sträckläser) och kan lämmna tillbaka boken dagen efter, vad fasiken kan inte andra människor göra det oxå i stället för att läsa två sidor om dagen? jag vet att de gör det och sen tappar de bort sig i handlingen om de lägger ner boken och måste heöst börja om från början. amatörer.

som sagt så har jag ju redan köpt den breaking dawn fast på svenska så fort den kom till sverige i mars så jag behöver ju inte läsa den egnelska vversion oxå, fast det vore ju lockade och se vad de har tappat i översättningen.... fast då måste jag läsa Jacobs sida igen och jag hatarrrrrr jacob, enda anledningen till att sista boken fick en paus från dag ett till två var att hans sida skulle in mitt i hela boken.

blä.

nu kommer alla som älskar Jacob hata mig men jaja, jag gillar inte honom iaf.

nu ska jag väl göra någon nytta.... när jag känner mig lite bättre.... puss

seriöst det är sjukt påfrestande att varenda liten sekund av den vakna tiden känna att man måste kräkas, och jag kan inte ens titta på mat får då dör jag, och sockerprodukter är ju ett helvte i sig själv, provad lite cola och var tvungen att spotta ut det för att det bara vände sig i smaklökarna som fick panik och jag gav upp. jag lever på vatten och luft och vet inte hur länge jag pallar det här, var på väg att koka ris två gånger i dag men varenda gång vattnet hade kokat upp sade mitt medvetande ifrån och jag hällde ut vattnet i vasken.

jag är hungrig tro inget annat men jag kan inte äta om så mitt liv hänger på det, jag fattar fortfarande inte hur jag kunde få i mig apelsinerna som.... gode gud och min nacke tar kål på mig som jag haft en sten på den och allt bara suger....

hittade en scen ur Wanted som jag älskar, för den e så  cooool B-) snubbe får nog och smackar sin såkallade bästa vän med ett tangetbord, så sjukt braXD ( han förtjänar det btw)

det är bilden ovanför texten allsåXD fuck you illamående!

har seriöst suttit och skrattat i nästan en halvtimme nu efter ha sett slutet på All the boys love Mandy Lane, eftersom jag är sjuk så har jag inget bättre för mig och hade tänkt att jag skulle se den länge och hade den så då tänkte jag wtf.

hahahhahaha jag måste säga att man hade inte väntat sig hur den slutade som men jag fann den urolig, plus att den inte var så blodig heller satt alla kan nog se på den.

all the boys love mand laneXD år 2007 skämtXD enda bra är att Micheal Welch är med aka Mike Newton i Twillight<3 han e söt eller hur;)

tack och lov så jag inte förkyld så jag har hållit på att sjunga som vanligt och hittade en jätteduktigt tjej på youtube i går som sjöng Rihannas Unfaithful och jag har lixom haft den på hjärna hela dagen när jag inte skrattar åt Mandy lane filmen såklart och tänkte att jag oxå ville prova sjunga den men musik för att se om jag klarar av den eftersom jag inte är så bra på att ta höga toner men ta mig tusan, det gick hur bra som helst. till och med jag är förvånad över hur bra det lät ( självskryt självskryt hela dan lalalalal) =)

nä nu ska jag försöka att typ käka eftersom det är det enda jag inte kan göra, har typ ätit 2 apelsiner och ett glas vatten på 2 dygns krets och kampen att inte kräkas upp det går ofta förlorad för min del,  jag vil bli frisk.

puss puss

har inte orka skriva här på ett tag med tanke på det som har varit och jag har inte haft lust egentilgen.

är sjuk, fast jag tror att jag håller på att bli bättre, skulle inte vilja missa onsdags morgon för allt i världen, jag sak till stan om jag så måste krypa in.

äter macka och lyssnar på Icky tump som kom upp på spellistan. var i övik i helgen med allt vad det innebär, fick spela mirrors edge som jag tydligen enligt min bror inte var så dålig på för att vara nybörjare. sen tittade jag på uppstoppade kobror och blev stoppad av polisen när jag skulle åka bussen hem, som tur var så matchad einte efterlysningen mitt ansikte (<------------------skämt) och... de stoppade bara bussen och tog en snubbe med sig som satt längst bak.

bussen tog såklart inte mitt kort så jag gav mig själv en guidad tur i övik klockan halv åtta på miorgnen fram tills klockan halv elva då bussen kom. själv.

förjäkla jobbigt att vara sjuk men jag tänker inte föra ett protokoll på mina krämpor här, det räcker med att jag är sjuk.

puss

none knows what its like, to be the sad girl, in this mad world, whitouth a light.

and did you think you were the only one, thinking how to fight, when you cant get true.

but my dreams are so mutch bigger, then my consiunce seems to be, I feel empty in the silence, my words are usless for this is me.

for misstakes that I done, for misstakes I will make, nothing you ever can do will ease the bleeding faith.

fick ett litet anfall senare på dagen att jag skulle börja skriva igen och funderar på om jag ska börja på ämmnet kannibalism då jag råkade se på ett '' it's always sunny in philadelfia'' i går.

är lite facienrad över ämmnet på ett konstigt sätt, de sägs ju att man ska bli oövervinnlig om man äter människött under en längre tid men det tror jag mest är jiddirsh av folk som sett för mkt på tv och fått en hög smäll av religonens hårda käftsmäll.

jag själv som ärligt talat funderar på att bli vegetarian för att jag inte gillar kött ( jag struntar i det där som veganer och vegeitarna står för egentilgen, jag tycker kött är äckligt helt enkelt) förundrars över hur man kan få en sådan konstig ide som att tugga på köttet av sin egen broder innom människosläktet, ser vi att aporna äter varandra? nej. de måste vara smartare än vad vi är med andra ord som kan komma med sådana sadistiska ider egentligen.

så i  stället för att skriva om det onaturliga betende om människor som tuggar på varandra så skrev jag om andra onatruliga saker, vampires. allså jag har redan ett stort project som jag arbetar på det är inte som kannibal iden som jag bara har i huvudet.

de som har läst min tidigare blogg vet att jag lagt ut en del av den, kom på att jag måste fixa ett par saker på den bara.... suck.

nu har jag varit uppe i hela 11 timmar. whoho. och jag är redan trött igen, skämigt.

och lisa, du vet att jag skulle göra allt för dig och skulle hellre skära av mig mina egna händer med en slö kniv än att svika dig gumman.

stålsis forever<3

shit allså.... vet inte rikigt vad jag känner just nu, funderade på att gå ut ett tag men kom på att jag inte orkade och att jag inte vill fast jag vill.. det är så mkt som måste göras om jag ska göra det.

all i want is too feel you

when all else fail try love

mja jag hade tråkigt som vanligt och spandade in lite spökvideor på youtube, hittade massa fejk och blev lite rädd för de som såg verkliga ut:P

men det fick mig att börja att tänka på det som jag har varit med om under mina korta levnadstid.

okej jag vet att alla inte tror på det paranormala, det kan jag leva men men jag tror på det iaf, jag har inget annat val.

iaf jag kan direkt säga att jag inte är någon magisk andetalare eller etc, det får tv stå för^^

jag har hört allt från sågande från källaren till någon som ropar mitt namn i huset, de har vi alla som bott här.

jag har hört folk på övervåningen när ingen annan en jag varit hemma, jag har oräknliga gånger känt ciggaretrök i mitt rum ( igen i min familj röker) helt plötsligt och sett en kvinna i vårat förråd.

men det är bara småpotatis egentligen.

den konstiga gången var nog då jag satt och fikade på morgonen och såg någon gå förbi en spegel. jag ryckte otroligt nog på axlarna vid tillfället och fattade inte vad jag hade sett fören jag var på praktiken ( som började kl 7 på morognen i november)

nej det var nog inte den gången heller... tror det var när jag runt 8 -9 år ålder då jag vaknade upp klarvaken och stirrade in i ansikte på min bror som rotade runt på mitt rum.

men det var någoning med hans ansikte, det var hans kropp men det var inte hans '' aoura'' ''själ'' kalla det vad du vill, det var helt enkelt ren ondska som hade min brors skepnad.

jag blev asförbannad och började jaga honom till hans rum som bara fanns ett par steg från hallen där han flydde tillbaka till sitt rum, jag var fortfarande jättearg skrek och svor tidigt på morognen över att han hade varit och snokat i mina saker utanför hans dörr som var låst.

efter fem minuter öppnar han dörren( jag har skrikit och bankat på dörren hela tiden högt och ljudligt) då han stirrar på mig med förrvirrade nyvakna ögon som undrar om jag är dum i huvudet för att stå och skrika över något som han inte ens fattar så tidigt på morgonen.

jag visste att han inte ljög, jag blev rädd och fattade vilken ondska jag hade stött på. det var inte första gången som onska hade knackat på våran port.

en präst rådde mina föräldrar att döpa mig och min bror för att inte ondska ( som är alldels för hemsk för att skriva här, jag vill att ni ska kunna sova sen) skulle ta våra själar det är inte mina ord det är prästens.

men jag tycker man får skylla sig själv om man jävlas med den andliga världen allså. allvarligt alla som läser. håll inte på med häxbräde eller likande, ni kanske tycker jag är knäpp och paranoid för att säga det men tro mig jag vet vad konsekvenserna blir för något som bara startade som ett skämt.

det är inte ett skämt, du kan råka illa ut. alla är inte snälla.

eftersom jag har varit tvungen att skaffa mig en distans med det hela för att jag bor i ett hus med ja allt möjligt så kommer jag på en episod när jag fortfarande gick i skolan sista året och min klass var ute på vandring tillsammans, det var bara jag och en kille som jag inte tänker nämna namet på för att ja, det skulle han inte gilla tror jag:P

vi satt iaf på stranden och kollade in i lägerelden och satt och spelade och sjöng med en gitarr då det var ganska mörkt ute och jag ser någon komma och gå längre bort, tror det var någon gång i mars för att det hade inte kommit några gäster till sommarstugerna som fanns, det var bara jag, han och min sovande kalss som låg någon hundra meter upp på stranden.

iaf personen försvann in i skuggorna jag brydde mig ärligt inte men killen som oxå hade sett figuren blev genast misstänksam och lade ner gitarren och stirrade ut mot stranden där skuggan kommit upp igen och försvann om annat, han frågande mit smått stressat vad det kunde vara och jag trodde att det var en människa som var ute med hunden( en logisk tanke om det inte vore för att det inte fanns någon med hund i närheten) och tittade bort medans min kamrat nästan panikslaget och idiotförklarande tittade på mig och såg nästan ut att börja svettas i den kalla marsnatten då figuren kommit så pass nära att den var innom rophåll och min kamrat ropde lite darrande på rösten vem det var som kom och fick det mystiska svaret - det är tomten. tillbaka. jag började fnissa då jag hörde att det var en av tjejerna i min klass som komit från utehusen och killen som just sett ut att få en hjärtattack genast lugnade ner sig och vi såg hur hon kom och satte sig bredvid oss.

även om det inte var så farligt så fick aldrig killen i min klass glömma under resten av terminen att han hade tänkt att fly och hade panik då '' skuggan'' närmde oss.

se, nu så blev ni glada igen, sov gott, släck lyste och ha en bra natt... mohahahhahahaha!

man vet aldrig vem som tittar på en;)