mja jag hade tråkigt som vanligt och spandade in lite spökvideor på youtube, hittade massa fejk och blev lite rädd för de som såg verkliga ut:P

men det fick mig att börja att tänka på det som jag har varit med om under mina korta levnadstid.

okej jag vet att alla inte tror på det paranormala, det kan jag leva men men jag tror på det iaf, jag har inget annat val.

iaf jag kan direkt säga att jag inte är någon magisk andetalare eller etc, det får tv stå för^^

jag har hört allt från sågande från källaren till någon som ropar mitt namn i huset, de har vi alla som bott här.

jag har hört folk på övervåningen när ingen annan en jag varit hemma, jag har oräknliga gånger känt ciggaretrök i mitt rum ( igen i min familj röker) helt plötsligt och sett en kvinna i vårat förråd.

men det är bara småpotatis egentligen.

den konstiga gången var nog då jag satt och fikade på morgonen och såg någon gå förbi en spegel. jag ryckte otroligt nog på axlarna vid tillfället och fattade inte vad jag hade sett fören jag var på praktiken ( som började kl 7 på morognen i november)

nej det var nog inte den gången heller... tror det var när jag runt 8 -9 år ålder då jag vaknade upp klarvaken och stirrade in i ansikte på min bror som rotade runt på mitt rum.

men det var någoning med hans ansikte, det var hans kropp men det var inte hans '' aoura'' ''själ'' kalla det vad du vill, det var helt enkelt ren ondska som hade min brors skepnad.

jag blev asförbannad och började jaga honom till hans rum som bara fanns ett par steg från hallen där han flydde tillbaka till sitt rum, jag var fortfarande jättearg skrek och svor tidigt på morognen över att han hade varit och snokat i mina saker utanför hans dörr som var låst.

efter fem minuter öppnar han dörren( jag har skrikit och bankat på dörren hela tiden högt och ljudligt) då han stirrar på mig med förrvirrade nyvakna ögon som undrar om jag är dum i huvudet för att stå och skrika över något som han inte ens fattar så tidigt på morgonen.

jag visste att han inte ljög, jag blev rädd och fattade vilken ondska jag hade stött på. det var inte första gången som onska hade knackat på våran port.

en präst rådde mina föräldrar att döpa mig och min bror för att inte ondska ( som är alldels för hemsk för att skriva här, jag vill att ni ska kunna sova sen) skulle ta våra själar det är inte mina ord det är prästens.

men jag tycker man får skylla sig själv om man jävlas med den andliga världen allså. allvarligt alla som läser. håll inte på med häxbräde eller likande, ni kanske tycker jag är knäpp och paranoid för att säga det men tro mig jag vet vad konsekvenserna blir för något som bara startade som ett skämt.

det är inte ett skämt, du kan råka illa ut. alla är inte snälla.

eftersom jag har varit tvungen att skaffa mig en distans med det hela för att jag bor i ett hus med ja allt möjligt så kommer jag på en episod när jag fortfarande gick i skolan sista året och min klass var ute på vandring tillsammans, det var bara jag och en kille som jag inte tänker nämna namet på för att ja, det skulle han inte gilla tror jag:P

vi satt iaf på stranden och kollade in i lägerelden och satt och spelade och sjöng med en gitarr då det var ganska mörkt ute och jag ser någon komma och gå längre bort, tror det var någon gång i mars för att det hade inte kommit några gäster till sommarstugerna som fanns, det var bara jag, han och min sovande kalss som låg någon hundra meter upp på stranden.

iaf personen försvann in i skuggorna jag brydde mig ärligt inte men killen som oxå hade sett figuren blev genast misstänksam och lade ner gitarren och stirrade ut mot stranden där skuggan kommit upp igen och försvann om annat, han frågande mit smått stressat vad det kunde vara och jag trodde att det var en människa som var ute med hunden( en logisk tanke om det inte vore för att det inte fanns någon med hund i närheten) och tittade bort medans min kamrat nästan panikslaget och idiotförklarande tittade på mig och såg nästan ut att börja svettas i den kalla marsnatten då figuren kommit så pass nära att den var innom rophåll och min kamrat ropde lite darrande på rösten vem det var som kom och fick det mystiska svaret - det är tomten. tillbaka. jag började fnissa då jag hörde att det var en av tjejerna i min klass som komit från utehusen och killen som just sett ut att få en hjärtattack genast lugnade ner sig och vi såg hur hon kom och satte sig bredvid oss.

även om det inte var så farligt så fick aldrig killen i min klass glömma under resten av terminen att han hade tänkt att fly och hade panik då '' skuggan'' närmde oss.

se, nu så blev ni glada igen, sov gott, släck lyste och ha en bra natt... mohahahhahahaha!

man vet aldrig vem som tittar på en;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag känner mig så otroligt ensam utan min fina fästman att komma hem till efter jobbet, men jag vet att han älskar hålla på med militären så jag antar att det som gör han lycklig gör mig lycklig. helt otroligt att vi har klarat ett helt år och en m...

Wow vad jag inte alls bryr mig om att lisa holm är död. Finns 5 minnes grupper! 5! Lol som hon kan se dem liggandes på bårbordet. Jag blir äcklad av att se folk som försöker få pk poäng av någons död. För lets face it, unga människor dör en hemsk d...

tja så jag testar saker, kollar på hockey spelar carrie underwood för mig sj och njuter av att börja kunna andas igen efter två veckors förkylning. fundera lite på varför så få gillar country, kanske för att de är så gammaldags för de flesta, tr...

egentligen så handlar det inte alls om att jag inte har lust, det är mer om att jag är övertygad om att jag en dag kommer säga något orespektfullt/sant (alla gånger sant, c'mon its me) mot någon som är i min omgivning. faktiskt så kliar det litegra...

insåg att jag sjunger igen, har efter en smula klagan från robert om att jag varit tyst länge börjat igen, lite skumt från början, när det en gång varit som att andas för mig, men nu är det i gång igen, jag kanske inte tänker göra det på beställning ...