mja jag hade tråkigt som vanligt och spandade in lite spökvideor på youtube, hittade massa fejk och blev lite rädd för de som såg verkliga ut:P

men det fick mig att börja att tänka på det som jag har varit med om under mina korta levnadstid.

okej jag vet att alla inte tror på det paranormala, det kan jag leva men men jag tror på det iaf, jag har inget annat val.

iaf jag kan direkt säga att jag inte är någon magisk andetalare eller etc, det får tv stå för^^

jag har hört allt från sågande från källaren till någon som ropar mitt namn i huset, de har vi alla som bott här.

jag har hört folk på övervåningen när ingen annan en jag varit hemma, jag har oräknliga gånger känt ciggaretrök i mitt rum ( igen i min familj röker) helt plötsligt och sett en kvinna i vårat förråd.

men det är bara småpotatis egentligen.

den konstiga gången var nog då jag satt och fikade på morgonen och såg någon gå förbi en spegel. jag ryckte otroligt nog på axlarna vid tillfället och fattade inte vad jag hade sett fören jag var på praktiken ( som började kl 7 på morognen i november)

nej det var nog inte den gången heller... tror det var när jag runt 8 -9 år ålder då jag vaknade upp klarvaken och stirrade in i ansikte på min bror som rotade runt på mitt rum.

men det var någoning med hans ansikte, det var hans kropp men det var inte hans '' aoura'' ''själ'' kalla det vad du vill, det var helt enkelt ren ondska som hade min brors skepnad.

jag blev asförbannad och började jaga honom till hans rum som bara fanns ett par steg från hallen där han flydde tillbaka till sitt rum, jag var fortfarande jättearg skrek och svor tidigt på morognen över att han hade varit och snokat i mina saker utanför hans dörr som var låst.

efter fem minuter öppnar han dörren( jag har skrikit och bankat på dörren hela tiden högt och ljudligt) då han stirrar på mig med förrvirrade nyvakna ögon som undrar om jag är dum i huvudet för att stå och skrika över något som han inte ens fattar så tidigt på morgonen.

jag visste att han inte ljög, jag blev rädd och fattade vilken ondska jag hade stött på. det var inte första gången som onska hade knackat på våran port.

en präst rådde mina föräldrar att döpa mig och min bror för att inte ondska ( som är alldels för hemsk för att skriva här, jag vill att ni ska kunna sova sen) skulle ta våra själar det är inte mina ord det är prästens.

men jag tycker man får skylla sig själv om man jävlas med den andliga världen allså. allvarligt alla som läser. håll inte på med häxbräde eller likande, ni kanske tycker jag är knäpp och paranoid för att säga det men tro mig jag vet vad konsekvenserna blir för något som bara startade som ett skämt.

det är inte ett skämt, du kan råka illa ut. alla är inte snälla.

eftersom jag har varit tvungen att skaffa mig en distans med det hela för att jag bor i ett hus med ja allt möjligt så kommer jag på en episod när jag fortfarande gick i skolan sista året och min klass var ute på vandring tillsammans, det var bara jag och en kille som jag inte tänker nämna namet på för att ja, det skulle han inte gilla tror jag:P

vi satt iaf på stranden och kollade in i lägerelden och satt och spelade och sjöng med en gitarr då det var ganska mörkt ute och jag ser någon komma och gå längre bort, tror det var någon gång i mars för att det hade inte kommit några gäster till sommarstugerna som fanns, det var bara jag, han och min sovande kalss som låg någon hundra meter upp på stranden.

iaf personen försvann in i skuggorna jag brydde mig ärligt inte men killen som oxå hade sett figuren blev genast misstänksam och lade ner gitarren och stirrade ut mot stranden där skuggan kommit upp igen och försvann om annat, han frågande mit smått stressat vad det kunde vara och jag trodde att det var en människa som var ute med hunden( en logisk tanke om det inte vore för att det inte fanns någon med hund i närheten) och tittade bort medans min kamrat nästan panikslaget och idiotförklarande tittade på mig och såg nästan ut att börja svettas i den kalla marsnatten då figuren kommit så pass nära att den var innom rophåll och min kamrat ropde lite darrande på rösten vem det var som kom och fick det mystiska svaret - det är tomten. tillbaka. jag började fnissa då jag hörde att det var en av tjejerna i min klass som komit från utehusen och killen som just sett ut att få en hjärtattack genast lugnade ner sig och vi såg hur hon kom och satte sig bredvid oss.

även om det inte var så farligt så fick aldrig killen i min klass glömma under resten av terminen att han hade tänkt att fly och hade panik då '' skuggan'' närmde oss.

se, nu så blev ni glada igen, sov gott, släck lyste och ha en bra natt... mohahahhahahaha!

man vet aldrig vem som tittar på en;)

allså om ni läste nattens blogg så var god ignorera den , det var bara min onda och lite elaka sida som kom fram, hon gillar inte människor så mkt och leker bara i nattens sken. men nu är den '' riktiga'' sara tillbaka... tror jag.

väntar på bibloteket i stan just nu.... blä jag orkar inte heller för jag råkade som alla vet vara uppe mikaklöst nog till 4 på morgonen utan att vara trött och sedan blev jag jättetrött i stället, jobbigt. så jag ville egentligen inte gå upp men hey, en skål med cerios och lite angel på morognen hjälper ju mot allt

jag hatar att äta frukost, det suger apa helt enkelt och jag får verkligen tvinga mig att äta det.

bara en timme kvar tills jag ska på AF's tråkiga möte och vara utråkad. kommer inte ens i håg vilket företag som skulle komma i dag men det spelar ingen roll, detär alltid samma visa, alla 30 st ungdomar sitter knäpptyst och tittar på klockan, svarar kanske på en särskild fråga och talaren ser nästan hysterisk ut för att ingen säger ett ljud tills en av hanledarna griper in och frågoar  saker som alla bara suckar åt... ingen vill erkänna det men det är jättetråkigt.

verkligen verkligen boring.

puss

japp det är sant. enligt skaparen till serien så får bara Sam och Dean fem säsonger av liv. D:

buhu jag älskar verklgien den där serien varför måste de vara så dumma och lägga ner en serie som jag följt i flera år för egentligen? varför?

såg just klart på Devour. och jag mitt dumma fanskap fattade inte vad det betyde fören jag kommit halvägs in i filmen, Devour - sluka, förtära. smart sara otroligt smart, det var ungefär som den gången som en kompis till mig hade börjat lyssna på airsupply. jag hade aldrig hört dem till mitt försvar och jag bara tog ordet som hon sade det, på en svensk utal och jag fattade itne att det var supply förens typ några veckor senare. jag kände mig urdum och det får jag väl göra igen nu då men tanke på att jag inte fattade ordet snabbt nog.

den var värdelös för alla som en funderar på att se den, jag hade inte sagt något om Jensen Ackles roll hade varit en seriemördare från början, då hade jag följt honom med spänningen men det slutade som det slutade och jag satt och sjöng i stället för att lyssna på vad de sa i ren utråkning ( jag läste fortfarande texten dock) blev lite Hello Safride och Beyonce som for genom munnen på mig. jag var verkligen utråkad..... och man fattade inte från början att det var den betydligt äldre kvinnan( hon ska vara jämåring men vem försöker de lura egentligen, hon e gammal) som lockade ner honom i det svarta fördärvet..... ååhhhhhhh! ( sarkasm och hånfullhet)

blääääääää. jag vet att det är ett simpelt ord men det är det enda jag kan använda för att beskriva det hela.

men sen efter lite efterforskningar efter Devour så kom jag in på det gamla spåret att göra efterforskningar, jag kan inte låta bli det är som en drog för mig, jag har verkligen Google som startsida för en anledning och inte som alla andra som bara har det för att det är bekvämt.

då såg jag iaf att Jensen Ackles ska spela Leon S. Kennedy i RE 4, och snälla fråga inte vem Leon är, det är bara någon man vet vem det är om man har spelat RE spelen eller är lite halvkonstigt som jag är, ja just det oxå om man har sett RE degeneration. ( He's the dude with the stoneface)

det är lite roligt för jag kan inte se honom som Leon men jag antar att det kan göras och det är ju ett litet( ytterst litet) plåster på såret efter att Supernaturals slut (grin) och att det är Paul WS Anderson som ska regissera den säger ju bara som alla vet en sak. det här kommer att bli freaky. det är en sak som är säker.

men sen då.... jag bara neeeeeeej inte Supernatural.... nej! nej! nej! för alla som känner mig nu eller ja tror sig göra det vet att det här är bara en blandad klagosång där jag skrattar och låsasgråter om vartannat för att visa att jag bara känner nej. det är lite roligt faktiskt, fast man skulle inte fatta att jag mest gör det på skämt om man träffade mig för första gången antar jag, inte alla kan ju vara normala och jag vill gärna vara onormal:D

väldigt lugnade att lyssna på John Myeres den här tiden på dygnet, det hjälper lite mot supernatrualsåret;P ( men sara de vill inte höra ditt gnäll om den jävla serien längre, lägg av.) va? oj förlåt, jag blir bara så uppslukad av min egen värld, det händer ganska ofta :S
ofta raderar jag hälften av vad som jag skriver innan de hammnar på sidan där alla kan se mina ord, så då kan ni tänka er vad jag tar bort med tanke på vad jag lägger ut.

jag tror jag vet varför jag gillar Dean och Sam så mkt( ja det är superntural igen, sluta läs då om du inte är intresserad) de påminner så jäkla mkt om mig och min bror. jag vet, jag vet, alla ska kunna identifera sig i karaktärerna och relatera men jag har alltid tyckt det, som om det fanns en koppling.

fast jag är ju bara en storasyster, jag har ingen aning om hur det är att ha någon som styr över mig och det är där som man verkligen ser sig sj i Dean, han ger upp sitt liv för sin bror flera gånger om och gud vet att jag skulle göra samma sak för min egen bror tusentals gånger om.

man fattar helt enkelt fast de är i ( såklart) extrema situationer hela tiden. kärlek har alltid lixom varit konstigt i mitt huvud och jag har fortfarande svårt att tro att det ens skulle finna ett fenomen som ens ha rättigheterna att kalla sig för det, men banden till ett syskon, det kan jag förstå för att jag känner det varenda eviga dag.

även om han inte är i närheten känner jag fortfarande bandet mellan oss, jag oroar mig för honom, jag skydda honom från allt ont och bara slita ögonen ur den människa som bara skulle våga lägga ett finger på honom. jag vet att det låter både töntigt och en aning psykopatiskt sagt av mig men om du känner så efter att ha läst mina ord så är du antagligen ensambarn eller känner inte dina syskon. alla som är storasyskon fattar vad jag menar, det är jag övertygad om.

det går inte att förklara helt enkelt, man blir den extra stöttepelaren och dne mjuka mattan som tar emot de hårda smällarna som verkligheten vill slänga på dem.

sen kan jag inte säga att inte han är min stöttepelare, gud vet att han är det, han tröstar och förstår när alla andra sviker och blir den förståndiga människan när jag rubbas ur balans, jag behöver honom.

verkligen. jag behöver honom så mkt att ingen annan någonsin kommer att fatta verkligen hur mkt.

jag  hoppas på att han får ett lyckligt liv för även om jag behöver honom så vill jag att han ska vara lycklig, jag kan vara fattig, hemlös, hatad och glömd för att han ska vara lycklig.

min uppväxt tid har som sagt inte alltid varit lycklig, hell jag tror att hela min barndom har varit olycklig men på sätt som folk inte förstår. jag har sett allt, jag har känt allt när det kommer till rädlsa och mörker, det finns igenting som inte min själ har skådat.

på grund av detta så är jag som jag är, lite tom, lite urholkad, lite... känslokall kanske många skulle tycka om mig om de fick se vem jag verkligen var. det är mitt sätt att ta hand om allt som finns i mig.

jag kommer aldrig att explodera som de flesta som låser in känslor gör, jag är alldeles för kontrollerad för det. häftiga vredesutbrott är ingenting jämfört med de vackra planer som ingen kan se i mitt huvud som bara kommer dagar från att bli verkliget. och tro mig. jag har en lista...( hon kommer inte göra det för att hon sade det! tuff luck, im gonna do it anway, kanske inte i dag, kanske inte i morgon men det kommer...åhh jag lovar att det kommer...)

om någon sade att min bror dödat någon skulle jag tortera personen i frågan, tagit reda på vilka mer som visste det hela, döda dem och hjälpa honom bränna liket innan jag grävde ner det.

så mkt gör jag.

och du... en dag kommer du att dö. och jag ska redan till helvetet.

hahahhahahaha!