hejsansa.

i dag är det fredag och låten från les  miserables har spökat i min hjärna så länge att jag inte vet längre om jag orkar med den.

On my own pretending he's beside me,
all alone I walk with him till morning,
without him I feel his arms around me
and when I lose my way I close my eyes and he has found me.
In the rain the pavement shines like silver,
all the lights are misty in the river,
in the darkness the trees are full of starlight...
and all I see is him and me forever and forever.
And I know it's only in my mind,
that I'm talking to myself and not to him.
And altough I know that he is blind,
still I say, there's a way for us.

I love him!
But when the night is over,
he's is gone, the river's just a river.
Without him the world around me changes,
the trees are bare and everywhere the streets are full of strangers.

I love him!
But every day I'm learning,
all my life I've only been pretending.
Without me his world would go on turning,
a world that's full of happiness that I have never known.

I love him...I love him...I love him,
but only on my own!

read it and weep säger jag bara.

hitta den här undebara bilden på mig sj faktiskt sen förra lördagen/fredag? jag kommer inte ihåg längre.. opss.

haha

   jag älskar hur emelie försöker att duka från bilden xD

nej jag har egetnlign igenting vettigt att säga som vanligt, ska kanske vara med erik om han inte hade något annat att göra, haha

ja vad mer ska jag säga, om jag har lite tur och så kanske jag har ett jobb snart, hoppas hoppas, a-tvi-a-tvi!

nej nu ska jag dra ut i solen och se om jag kan hitta någon rolig att leka med!

puss