texten på en gravsten i härnösand, gjorde mig andlös vid tillfället.

C.Underwood

so small

'''Cause sometimes that mountain you've been climbing is just a grain of sand
What you've been up there searching for
forever is in your hands
When you figure out love is all that matters after all
It sure makes everything else
seem so small''

jag vet, helomvänding för min del, för ett par år sedan spottade jag på allt, hatade fruktansvärt mkt och föraktade alla.

jag vet att den vanligaste frågan min mor får av sina bekanta folk som man inte sett på länge är om jag har ett förhållande.

stop stop stop.

vad har DU med det att göra?

jag känner inte dig, du har känt min mamma för längesedan.

är det  så viktigt att jag parar ihop mig med någon bara för att det ska vara så?

fetglöm det.

jag baanne mig förtjänar att vara med någon som jag verkligen vill vara med och visa versa, intet bara vara med personen bara för att den vill det eller tvärtom, hellre dör jag ensam vetandes om att jag aldrig tvingats till att stanna eller tvingat någon att vara med mig trotts att kärleken dött ut.

men

kärlek finns överallt, i bland är den vacker, hemsk, sorglig, snedvriden, epic, fördömnd, hyllad, missförstådd, otillräcklig, gömd, öppen etc etc.....

den kommer i flera former och inte allid på det sätt vi önskade, ändå finns den där.

låter jag flummig?

japp.

jag personligen hade nog slagit till mitt nutida jag om jag var yngre, men jag låter gärna folk tro att jag är snurrig, jag har ändå kommit en bit på vägen mot att älska mig själv, det viktigaste i livet då du inte kan älska andra annars.

puss

sidnotering.

ja. jag vet att det har varit korta inlägg den senaste tiden, jag har inte pallat med något annat just nu helt enklet, det får bli sen när jag har  mer koncentration för även om jag numera tror på kärleken så har jag fortfarande mitt rebellblod kvar^^