jag borde veta bättre vid det här laget men det gör jag inte.

löjligt egentligen.

en snubbe som jag inte ens träffat irl men pratat med ett bra tag säger, erkänn du du gillar mig.

jag bara, holy shit.

i do.

i do like him.

och där stänger hela min kropp av, spec runt mitten där hjärtat brukade sitta.

jag visste att jag var förstörd efter mister fuckup(ni ska bara vet vad det kliar att få sätta hans egentligen namn här) men det här är ju löjligt.

det är inte ens att jag är förälskad i honom eller något sådant, jag gillar honom bara men mitt hjärta klarar inte ens av den lilla biten på att ens gilla någon ens lite...

amazing really. för att annars känner jag mig starkare än någonsin, på alla sätt än vad jag någonsin trott mig vara, min tatuering är inte bara för snygghetens skull, det är vem jag är, jag reser mig ur askan hur mkt jag än brann på vägen ner så tar jag mig kravlande tillbaka upp mer beslutsam än innan.

'' I just come here for the music '', haha ungefär så känner jag fortfarande runt snubbar .... god im still a trainwreak haha arn't i?