det här är facinerade faktum som jag upptäckt nyligen, jag blir tårögd av filmer från nittotalet, speciellt de här amerikanska där de slår alla odds etc, haha skrattar just nu åt mig själv för at det är egentligen så löjligt, är jag verkligen så lättköpt? 

haha, antaligen.

eftersom jag har spenderat nästan fyra veckor i sjukdomens tecken och mer eller mindre varit bannlyst från solen så har det blivigt att man snokar in sig på de här så man såg nån gång som liten och inte fattade ett jota av, tex jag hade en facinerade teori om dr Quinn när jag var liten då man satt hemma hos mormor och morfar och stirrade på människor jag aldrig förstod av, men! jag hade varit smart nog, enligt mig själv då jag var sex år att om det var en rolig handling innan de spelade upp den där vinjetten då så skulle resten av avsnittet suga, det roliga är att jag tycker som vuxen att jag kanske inte var så fel ute, i was a strang child, thats for sure^^

jag vet, jag vet.

egentligen så ska jag väl klaga på något, det värsta är att saker jag skriver om är egentligen bara betraktelser av människor, och även om jag inte har någon fancypancy-''utbildning'' innom den mänskliga naturen så kan jag inte låta bli att analysera den, och fördöma den, på mitt eget vis, på bloggen.ha:D

(som en hel miljon till antagligen...and were all so pretty!)

har ju iaf krossat av en av mina trilla-pinne-lista iaf nu när jag var och såg Bon jovi den 24 i sthm bland alla uppror och kravaller som var där vi bodde, nästan lite spännande, om det inte vare så att min överlevnadsinstinkt kickar in samma sekund som jag stirrar faran i ögan, kort sagt, japp im kinda of av coward, Im lauging when im survning som det heter hahaha

låter som att jag rädd för allt nu när jag skriver så.. haha men så är inte fallet det lovar jag, fallet är bara att jag tänker inte villigt slänga mig i dödens käftar även om andra gör det, om det är stryk så är det ingen fara, även om det suger - hårt. för stunden så lever man åtminstonde:D

titta vad posetiv jag är - always look on the bright side of life... vissel vissel^^ för alla som inte kan läsa mellan rader så var det en smula sarkasm med i det hela.

men nu tappade vi ju helt tråden.

bon jovi, förstår äntligen hur 10-14 åriga flickor känner sig då de ser justin biber från ett avstånd de aldrig kommer att röra honom från.

I - Was frekkin StarStruk. Serioulsy.

omg!!! när jag såg honom le förta gången då han kom ut på scenen trodde jag faktiskt att jag skulle lägga mig ner och dö på golvet(som alla de andra 40plusare gjorde bakom mig och lisa) jag bara - i dont care that youre older then my father, marry me!! hahahahahaha! xD

värdigthet;) eh nej.

måste erkänna att jag inte kunde alla nya låter men ingenting kommer slå då jag höll lisas hand på konserten och bon jovi med akustik gitarr längst fram på catwalken sjunger knappt hörtbart första orden till "livin on a prayer" för att publiken överröstade honom(we included ofc) och jag råkade göra satt ett par snubbar framför höll för öronen höll för öronen för att jag skrek så hög ton bakom dem, stackarna haha;P hittar ingenbildjäkel nusåklart, kommer sen..host

nej nej nej, nu ska jag faktiskt göra nått vettigt, jag menar det är ju fortfarande ljust så man kan väl dansa med träskor på parketten? eller?