har kommit på att jag har en sjukligt sadistisk sida gömd någonstans längst inne, fast inne på det sätt som folk kanske tror när de här ordet sadist, det är inte satt jag allvarligt skulle gå ut och göra någon illa bara för att jag skulle må bra, mer ett sätt att vara lixom lite ond som man inte får vara i samhällets lena yta, där allt måste vara perfkt, kanske är det därför jag älskar att gräva ner mig i text om människor som vägrat att gå den väg som människor i samhällets uppbyggnad har stackat ut åt dem och kanske valt mer eller mindre kontroversiella vägar som inte alla gånger är bra för andra.

jag står inte för vad andra människor handligar, har aldrig gjort kommer aldrig att göra. det är en fråga om man vågar stå upp för det man tror på mer än att du måste göra något extremt för att få en reaktion runt om dig.

ändå dras man där, den onda sidan, den som är så lockade och förbjuden satt man inte kan låta bli att tjuvkika även fast man vet att man borde ha ögonen rakt fram hela vägen till himmelrket/nirvana/vad man än kallar det.

jag vet att alla gör det, men ingen vågar säga det.

det hemskaste är nog människor som lever ett liv som är perfekt utåt och sedan visar sig ha gjort de mest hemskaste saker än människa kan komma på( jag har flera ex så gnäll inte, jag vet nog vad som händer bakom ytan) och sedan åker till jobbet och småpratar med grannen om hur priset på bensin har gått upp.

det.

är vad jag kallar en genomond människa.

alla vet väl att jag hatar hycklare och guldbaggegalan vid det här laget? inte? ja men nu vet du.

puss