hejsan. jag har blvigt lite fundersam över en viss fråga.

ålder.

när börjar man att vara tonåring och slutar vara barn egentligen?

jag vet ärligt inte längre när jag ser pratiskt taget 10-åringar som går runt på stan en onsdagskväll och försöker att tigga till sig cigg eller öl/cider av förbipasserande äldre tonåringar.

jag vet, att när jag var 10-12 så handlade itne mitt liv om killar, smink, att bli full eller knulla.

nej, min ålder lät mig fortfarande att vara ett barn precis som jag var, preci som alla barn som låsas vara äldre än var de är verkligen är. barn.

de går inte att förneka att jag låter som att jag skulle vara hundra, jag kansek iten var bärtte sj när jag var yngre men jag började inte med min fjortis-tid innnan jag har fyllt femton år iaf.

jag är tjugo år snart. det låter jääääätegammalt men jag skulle inte för mitt liv villja vara 15-18 igen, det är en sådan jobbig ålder med fördomar, osäkerhet och allt händer ''för första gången''

nej, det är fan inte lätt att vara en kringstrykande 15 åring med en stulen cider från mammas barskåp/köpt av en äldre idiot som vågar att kallar sig vuxen och inte kunna komma in på krogen utan väntar tills de högtider då det är okej att skryta om hur full man var hela kvällen eller hur mkt man inte kommer ihåg kvällen, innan, sanningen är nog att de fick tag på mäsk, söp sig redlösa och vaknade upp i buskaran bredvid någon kille i jakten på närhet och förståelse etftersom verkligen ingen, INGEN på hela jävla jorden förstår en, oavsett om det finns tusentals männsikor, kan ingen förstå hur just de känner sig.

jo. jag vet. jag har varit där med.

ingen förstår en.

gnäll.gnäll,gnäll

bara massa gnäll.

JA, vi vet ATT VÄRLDEN BARA CIRKULERAR RUNT DIG! vi fattade första gången.

nä, jag klagar då inte över att slippa den åldern, jag är bara tacksam att jag fick var barn ett litet tag längre än de stackarna som ska vara det nu.

puss