Well I’m not a wonder child,
Noting specially at all,
Seen every day we pass
My tears just seem to fall.
Living alone again,
When you just came and went.

And I never thought I would give you one more chance

But here we are again
Just another broken fairytale
Well I guess I only have myself to blame
Because I thought that you would have changed
So I guess I have myself to blame.

It isn’t an easy life,
Living on my own,
But as my momma said,
Honey, you are strong

Trying to move on
And trying to be strong
Fighting to make it back all alone

But here we are again
Just another broken fairytale
Well I guess I only have myself to blame
Because I thought that you would have changed
So I guess I have myself to blame.

My love for you is a punishment
When you leave me with heartache,
When you walk outside my door
for witch time -  I don’t know

But here we are again
Just another broken fairytale
Well I guess I only have myself to blame
Because I thought that you would have changed
So I guess I have myself to blame.
And so I guess I have myself to blame…

 

sis

1 maj 2009 10:59

vilken låt är det?


har du börjat umgås med elin igen, med tanke på texten?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

jag känner mig så otroligt ensam utan min fina fästman att komma hem till efter jobbet, men jag vet att han älskar hålla på med militären så jag antar att det som gör han lycklig gör mig lycklig. helt otroligt att vi har klarat ett helt år och en m...

Wow vad jag inte alls bryr mig om att lisa holm är död. Finns 5 minnes grupper! 5! Lol som hon kan se dem liggandes på bårbordet. Jag blir äcklad av att se folk som försöker få pk poäng av någons död. För lets face it, unga människor dör en hemsk d...

tja så jag testar saker, kollar på hockey spelar carrie underwood för mig sj och njuter av att börja kunna andas igen efter två veckors förkylning. fundera lite på varför så få gillar country, kanske för att de är så gammaldags för de flesta, tr...

egentligen så handlar det inte alls om att jag inte har lust, det är mer om att jag är övertygad om att jag en dag kommer säga något orespektfullt/sant (alla gånger sant, c'mon its me) mot någon som är i min omgivning. faktiskt så kliar det litegra...

insåg att jag sjunger igen, har efter en smula klagan från robert om att jag varit tyst länge börjat igen, lite skumt från början, när det en gång varit som att andas för mig, men nu är det i gång igen, jag kanske inte tänker göra det på beställning ...