åhh det är hur skönt som helst att vara ute och cykla just nu i solen men det är värsta orkanvindarna så¨om man försöker att cykla norrut så är det jäklat mkt jobbigare än söder ska jag tala om.

fick värsta rycket och bara sjöng med till Addicted, var så länge sedan jag verkligen var ute nu, skulle verkligen behöba ett par gympadojor känner jag, är inte så kul att behöva slita på ett par klackar som man vet nötts ner så jäkla fort att man undrar om de gör dem av smör?
jäkla konsumetvärld, jag sja bygga en tidsmasikn och skaffa ett par skor av en riktigt skomakar typ från början av 1900 talet, där bytte de skor kanske varannat år och de höll! de höll vekligen! i dag tar det tre månader ( iaf på tjejsidan med klackar och hela balétten) att slitna ner till sulorna så de börjar att läcka in eller likande. skansdalöst.

nä nu ska jag se på inkheart tror jeg... ska bara slappa i dag men såg att det var andra fröknar som hade kinkyplaner sig minnsan:P mjaha men det f¨r stå för dem<3

puss

obs, detta är en kort liten historia utan fortsätting jag gjorde för typ något år sedan. ingeting fancy.

försökte att få fram en känsla av obehörgihet då jag skrev den men vet det tusan om jag lyckas allså...... om ni orkar, kommentar vad ni tyckte.

Om jag bara kunde säga hur det kändes.

Att älska. Det var den enda känslan jag skulle missa i detta liv. Och det var förjäkligt.

Mitt namn är Elizabeth Mary Ellison. Och det här är min historia.Vi kan börja från början. Jag är född i Michigan, USA. En vanlig liten småstad som du aldrig har hört talas om med människor som du sett tusen gånger.

jag hade en vanlig uppväxt, mamma pappa. Jag ni vet hela det där köret man läste om i tidningarna. Jag var normal som tonåring, hade en pojkvän, lyssnade på musik och älskade att skvallra som alla andra genomsnittliga tonårstjejer gör.

Jag var normal. Helt normal, en vanlig människa som man aldrig skulle märka av om det inte vore för att jag hade det vackraste leende som fanns i min stad, ja det var åtminstone det min mor brukade påstå, att jag var den vackraste flickan som fanns i hela min lilla stad. Det var nog sant. Jag var en skönhet.

Den skönheten blev min död.

Nu är jag inget.

Bara en skugga av mitt forna jag och det enda som håller mig kvar i det mänskliga samhället är den starka känslan av att jag inte är färdig än med mitt liv som slutade så tvärt.

Jag hade fortfarande inte vid detta tillfälle begripigt att jag bara var ett verktyg i en större plan som min mördare hade rullat i gång.  Ja han var min mördare. Många skulle nog se honom som en befriare, en välsignelse i detta eländiga liv där alla måste dö en dag. Jag såg honom bara som den han var i dag. Kall.

Men strunt samma. Det var min död vi pratade om för tillfället. Jobbig historia. Det vanliga. Jag var ung, dum och föll den första mannen som överöste mig med komplimanger och pengar, speciellt det där med pengar var en viktig del av min död. Tyvärr så är jag fortfarande besatt av dem. har inte lärt mig min läxa än antar jag.

Jag var som sagt ung och dum och det enda ledde till det andra och vips så hade jag ramlat av pinnen som skulle hålla upp min mänsklighet. Jag kräver ingen uppmärksamhet för att dö. Det gör alla och det finns betydligt värre sätt att göra det på än vad jag gjorde och det jag blev mest besviken på var att när jag låg in i det sista och rädslan hade lämnat mig tillsammans med hoppet om att det inte var en ängel som kom med ljuset och höll om mig till himlen. I stället fick jag se hans ansikte. Leende. Det var inte en vacker syn kan jag säga för mig som precis hade gått igenom min egen död och såg min lieman leende väntade igen som han ville göra om det hela. Han hade nog gjort det om han kunnat.

Han hade sagt ord om jag var perfekt och som jag nämnt, det var min skönhet som blev mitt fall och jag ångrar i dag att jag inte hade förståndet att gömma mig undan alla män som hade velat mig väl och uppvakta mig. i dag litade jag inte på dem. hade man en gång bränt sig på elden så var det lätt att inte leka med tändstickorna vilket är jobbigt då det är just den känslan som jag fortfarande sökte i mitt miserabla läge som folk skulle döda för. Själv hade jag ingenting för det. Jag hade försökt att ta livet av mig åtskilliga gånger utan effekt. Till slut hade jag gett upp och brutit mig lös från det elände som hade förföljt mig hela livet och funderat på om jag skulle gå med i nunnekloster för att slippa mitt lidande av sukta efter kärlek som aldrig skulle komma och försöka att söka förlåtelse åt den gud som inte hade släppt in mig när jag hade dött.

Tänk dig själv vad jag har stått ut med under årtionde som den jag var i dag, en utstött, en av de ovälkomna som varken himmel eller helvete släppte in längre, vi var en förpestad sort som försökte att ta sig fram i det evigt sjunkande hoppet om att lycka en dag skulle komma och befria oss från det som hade i många fall blivigt påtvingade att bära den förbannelse som jag kallade det.

Jag själv hade varit ganska ung då jag hade blivigt uppslukad av hans hemska sinne och hade glatt gått med på att låta honom göra vad han ville med mig, jag var trots allt den flicka som kunde få allt jag ville och hade haft ett lyckligt liv, jag visste ingenting om död eller lidande innan han visade mig det, att dö ska inte vara lidande men han hade sett till att de hade hittat varandra då han hade utan nödvändighet tömt hela min kropp på blod innan han hade stött in dolken i mitt hjärta. Det var därför jag var så vit. På det sättet skilde jag mig snabbt från de andra som fortfarande hade sitt blod kvar, för vi blöder om någon hugger oss, tro inget annat. Det är därför vi kunnat ta oss fram så länge, vi ser ut att leva, vi andas, vi äter vi blöder, vi skrattar och vi gråter. Men vi känner egentligen inte. Inte något. Allt är en fasad, Ett värn för att kunna smälta in i mänskligheten för att inte se vilken pest och böld vi var på den egentligen.

Det enda man kan se oss för vad vi egentligen är att läsa en ramsa som jag inte tänker lära er både för ert eget bästa och för att inte avslöja den ondska som döljer sig bakom visa ansikten som skulle vara för mycket för ett mänskligt öga att se utan att svimma av skräcken eller gå in i chock och det är inget jag önskar någon av er.

Jag är född ur en ondskans hand men visste alltid att jag aldrig passade in vid hans sida då det alltid tog emot att göra saker som han krävde av mig. det finns både goda och onda av oss. Fast det beror på vem som ser på gott och ont, visa skulle säkert påstå att vi inte ens förtjänade en titel som varken god eller ond då vi var som grå skuggor som alltid stannade i gränslandet mellan den linje som inte nuddar någon av sidorna, vi kan bara dra oss åt ett håll men aldrig riktigt vidröra vid känslan av varken ond eller god, vi kan känna illusionen men vi kan aldrig riktigt hata eller älska vilket grämde mig till det yttersta då jag hela mitt korta liv hade längtat efter att få känna på kärleken innan det släcktes och jag inte längre inte kunde känna.

Mitt namn är Elizabeth och jag har varit här i bland er i 203 år.

jag har blvigt sjukt beronde av Alice in videoland och Paramore, jag kanske har någon slags girlpower tripp? who knows?:P

har lixom de bandet varvat på spellista och lite annat som igen annan som lyssnar på rixfm en skulle kunna tänka sig att höra på.

skräp! ( kärring med kraxig röst )

kan inte alla få lyssna på vad de vill då? eller måste alla gilla thorgöranzzz? va? jag tycker det är totyr personligen att lyssna på dansband, den enda låten som jag kan lyssna på är blackjacks i natt i natt.

jag är inte trångsynt när det kommer till musik, jag hatar folk som är det med allvarligt vid christer sjögren drar jag gränsen.

och deapce mode. där går oxå min gräns. och silverstein.

okej jag hatar en del band, men ingen är felfri right?

men jag får väl hata crister sjögren, silverstein och deapce mode åtmisnote, jag kunde hata fler band:P ja. jag vet ett AFI  och Jack of Jill. där har ni dem. band jag hatar.

så med det ur världen kan jag medela alla att jag tänker läsa om twillightböckerna då jag fått tag på alla , fick trean i dag satt nu blir det åka av.

har en annan bekännelse. jag gillar faktiskt låten all on you - Danny med men mest för introt. hata mig inte snälla.

 puss

och mamma, sluta hata Jasper xD

jag blir så frustrerad, jag har lixom fastnat i mitt skrivande..... suck. det är jobbigt för jag är lixom sugen och det känns bra i fingrarna ( svårt att förklara) men min hjärna vill inte. den vägrar att sammarbeta.... buhu

håller på med värsta onda biten men ingen onska vill rusa igenom mina sinnen och jag bara sitter och tänker. jaha. okej. vad gör vi nu då?

så i stället för att sitta som en zombie gick jag ut och gick ett tag, det brukar funka för att rensa tankar och få nytt liv i hjärnan men det enda det resulterade till var att jag fick upp muse på mp3 och ville se på twillight....... -.-

seriöst... Jasper är så sjukt snygg när de spelar basball, jag bara dörxD

hahaha men nej nu jäklar får jag lägga på ett kol och göra något annat, ska fixa lite papper som ska göras och etc satt helt lottlös blir jag väl inte D=

saknar magnus. buhu. ingen som kan dela mina sjuka fantasier;P

puss

haft en sjukt skön dag i dag.

var jättefint väder och allt var bra när jag för första gången det här året drog fram cykeln och trampade in till stan för att gå till AF och vara på en av deras föreläsningar... snark.

hade inget att göra efter det utan bestämde mig för att sätta mig på trappan vid nordea på torget och sola lite och kolla på folk, det var lunchtid så det var ganska många ute och alla hade jackorna vid armen och såg allmänt nöjd med  en glass i  handen och jag smälte nog in med mina solbrillorna när jag satt och pratade i telefonen i solens varma sken.

sen drog jag på mig mp3 och blev jätterädd när det kom en man rakt mot mig som bara stirrade mig i ögonen( jag hade solglasögon på köpet till och med ) men gick förbi och jag andades ut och fortsatte att lyssna på min musik innan jag bestämde mig för att det var dags att göra något annat och när jag rest mig upp kommer mannen fram ( som var runt trettio år ) och börjar att försöka prata med mig och jag bara, okej... walking away nu. tror du inte aset följde efter mig?! joo såklart, han babblade på och jag bara var tyst och bad till gud att han skulle försvinna och för att göra en lång historia kort var jag tvungen att be honom att gå, jag brukar inte gilla att vara otrevlig men den gången hade jag verkligen inget val.

mamma bara jaja, det var för att du hade en sådan kort klänning som han beetede sig så, men HELL jag ska kunna ha på mig vad fan jag vill utan att be om ursäkt eller bli förföljd bara för att jag råkade ha en kortare kjol! det är skanalöst, till alla som är män och läser den här bloggen. svaret är nej. tjejer vill inte bli våldtagna bara för att det har en kortare kjol, vi klär oftast inte ens upp er för er utan för andra tjejer som är rivaler.

som tur var stötte jag på emelie och anna mina räddare i nöden<3 och jag satt med dem på big boy och kände mig betydligt tryggare när de var i närheten.sedan gick vi tillbaka till trappan och satt där tills de skulle med bussen hem och jag drog hem med cykeln.

annars har det varit en bra dag<3

puss

måste bara säga att det känns sååååååå bra att våren äntligen har kommit till härnösand, det är jättevarmt ute och man riktgt myser i vårsolen<3

och jag vet..... det har varit så i veckor! ( =O ) i södra sverige men det struntar jag i. nu är våren i södra norrland iaf^^

sommar  = KÄRLEK<3

puss på er

Mandy Moore - Only hope

Alice in videoland - Addicted

Simple Plan - I can wait forever

Paramore - Decode<3

fatta vilken träningsverk jag har nu människor. det är nästan skämigt allså:P

okej det är skämigt men jag har haft jäätteont i vaderna redan sen i onsdags av nån anledning som inte är förklarlig för det mänskliga sinnet då jag var inne och var sjuk den perioden.

fick äntligen träfaa lisa i lördags och hängde med henne hela dagen efter att ha kommit försten till fikat med emelie och bossan ( som är i frankrike nu au revouir bosan=D ) innan vi käkade den godaste maten ever hos lisas mamma, allvarligt lisa, din mamma kan verkligen laga mat=)
åt så mkt så att jag nästan dog tror jag:P

sen drog vi till Annas fest och ja.... inte riktigt min stil men jag ska ju inte klaga egentligen, det kanske var jag som inte bjöd till så mkt som jag kanske borde ha gjort men jag tror att det var den dåliga musien som hjälpte till för jag hatade verklgen den, förutom kryptonite som jag faktikst började lyssna på i går för att man kan aldrig hitta nog med musik i ett område i mina ögon.

men Eddie Meduza. där går min gräns - hitta något mer ointilligentare att sjunga om ( frågetecken på att sjunga? ) så gör du det jäkligt bra.

så jag och lisa åkte tillbaka till lisas mamma och förfesteade med henne och lisas brosa erik i stället.

jag hade typ bara lakrisshot så jag hade en metod för att få ner den kommer jag ihåg, shot - vin - kaka - repeat :P

men sen så drog vi ju ut på krogen och träffade emelie och anna igen på dansgolvet, jag tänker inte gnälla om den gamla musiken där, den duger att dansa till, jag hade kul iaf^^

sen så skulle lisa dra till bittens för att träffa pelle( hennes andra brosa) och jag bara okej jag följer väl med och lämmnade gennys och kom på att jag hade tagit fel kort ur gaderoben och var tvungen att gå tillbaka för att hämta leget vilket nu kostade tio kr eftersom jag fick tjejen och inte killen som stod där:(

men snabb som jag var kom jag in iaf på bitten och hittade upp det förlorade flocken;P

lisa gällde på bartedern och jag och hon blev bjudna på en cosmo av erik som jag drack halva av, för att den var så sur=/ de kunde ha gjort den bättre, och sen gnällde jag oxå på bartedernXD

hade jäkligt roligt iaf, trots incidenter och saker som inte ska tas upp här.

dansade rumpan av mig, mötte folk som jag inte träffat på år och dagar vilket var kul =D

btw, såg på a walk to remember i går. fan vad jag hatar den filmen fast jag älskar den endå. buhu.

fredagkväll. jag vet fortfarande inget. svårt.

fast det blir ju hur som haver något i morgon iaf även om allting går åt helvete. det hoppas jag iaf, min klänning i rosa kräver det.

hell, jag kräver det.

men strunt samma. måste vara lite nördstämpel som vanligt. jag vet att mitt liv inte är så himmla intressant eller händelserikt så jag lever på de små uppleversna som kommer ens väg, fick reda på att jag kanske ska till åland i sommar. ska bli uppfriskade om det händer såklart.

kollade på en film för ett tag sedan, the rocker. skön film btw.

vad är det då jag ser i början av filmen? jo. namnet på en sångare som jag har lyssnat på av och till i typ ett eller två år nu? jag suger på att komma håg men iaf, jag har lixom aldrig sett honom förut, va? tänker ni nu, aldrig sett han? men man måste ju se personen som spelar ens musik!:O

nej säger jag, inte om man av en händelse råkar snappa upp låten på en onlineradio helt apropå och sedan fortsätter att lyssna.

men iaf, nu fick jag ju se honom. det stämde inte alls men vad jag hade förväntat mig, jag hade väntat mig mer man än pojke som denna såg ut att vara. ( love his songs anyway)

jag vet inte ärligt hur känd han är eller om det är massor som lyssnar på det eller med min vanliga tur så är det väl bara 14 - 16 åringar som lyssnar på bandet/singer som jag råkar lyssna på -.-

men med tanke på utseendet så lär det väl vara den kategorin satt.. jaha vad gör man.

sa jag att det var Teddy Geiger föresten? inte? okej men ringer det en klocka? sjukt kul att se honom på film första gången jag såg han iaf^^ men nu måste jag väl sova om jag ska orka upp i morgon för att möta verkligenheten och yttrevärlden på en hel vecka ( skrämmande) och äntligen träffa lisa.

det kommer att behövas tror jag.

puss